om jag skulle lämna dig nu

nu när du älskar mig som mest

om jag skulle försvinna en dag

utan ett ord utan att förklara

om ingen fick veta vem jag var

aldrig berättade varifrån jag kom

skulle ingen kunna fråga mig då

vad som fått mig att ge mig av gå

du skulle inte kunna lita på mig

aldrig mer våga låta mig älska dig

om jag kom tillbaks utan ett ord

utan en förklaring varför jag gick

tanken kommer och går inom mig

den om att ge mig ut på vandring

en vandring utan mål eller mening

önskan om att bli en nomad igen

men jag är trofast och monogam

känner min familjs kärleksfamn

som vet vem jag är vad jag förmår

därför jag stannar och aldrig går

min längtan ut stillas med orden

de faller ned som frön på jorden

och jag välsignar alla vart och ett

för den vördnad till livet de mig gett

men jag hungrar och törstar efter ro

vill mot din uppståndelse sätta min tro

medan jag hänförs av livets skönhet

och förbannar allt som jag nu vet

för det finns människor som försvinner

utan en mening utan ett ord om vart

och nu har jag strandat bland vrak

som spolats upp på sinnenas strand 

jag är en människa inte en maskin

men om jag gick då var jag ett svin

så jag stannar av många olika skäl

slits mellan känslorna av ve och väl

en pilgrimsvandring jag kanske tar

kommer bli borta några enstaka dar

men nej en sådan är inget för en som mig

går ensam på väg mot mig utan att lämna dig