Solstrale… FRIDEN
nuet skall levas nu menar hon ickeflykt
nuet fylls av oljudet av en motorsågsklinga
ett annat nu bär fram skrik från hetsade barn
hon säger slappna av nu medan hennes iPad ringer
ska du inte glömma dået sluta prata om sommarängen
jag vet inte vad jag ska nu när oljudet, hon och minnen ger
vad är nu menar hon egentligen tycks hon tro det är verklighetsflykt
vad är ett nu som är just nu min vän jag måste fråga dig om din tolkning
hon läppjar på vinet jag på vattnet medan vi väntar på hennes tolkning
hon inser att nuet redan passerat börjar prata om tider som flyttifrån
frågar försiktigt är inte detta ett nu hon ryggar till vänderbort blicken
svaret förvirrar henne vid motstånd svaret hon själv ger på vad ett nu är
inser att nuet är allt som finns nu här liksom det som var som nu kom upp friden infinner sig i hennes här och nu
|
Nästa text
Föregående Solstrale |