det var 23 år sedan jag skilde mig, från min dåvarande make med tre barn idag vuxna... Beredd att stanna beredd att gå
tvetydigheten gåtornas chiffer ger dubbelheten när han sade "älskling" han menade egentligen "utstå mig" menade jag skulle utstå otroheten utstå slagen hoten de sega förhören utan att försväva tanken på att lämna
jag blev beredd att parera slagen att inte berätta om människorna som handlade och valde just min kassa om jag inget nämnde om arbetsdagen att jag mött en bekant på hemvägen då var det lugnt och tyst och stilla
sov med ena ögat öppet under tiden skingrade tankarna på att utstå honom genom att förtränga min egen existens tillsist hade modet kommit ikapp mig blev beredd att gå istället för att stanna friheten formades tillsist jag återuppstod
idag blir det tydligt för det är 22 år sedan som jag flyttade ut och lämnade allt då nu har allt detta då blivit en säker känsla om att jag är fri och kommer att så förbli barnen tar upp det ibland vad de lidit av tröstar ger perspektiv bejakar deras känsla
tiden har läkt några skrubbsår inte mer de djupa själsliga såren av alla nödåren dem kommer hjärnan ha i minnet tyvärr våra hjärnor vill minnas för överlevnaden annars skulle vi gå till samma man om igen historien skulle upprepas och arten dö ut
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 220 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2016-09-12 16:13
|
Nästa text
Föregående Solstrale |