betraktelse:

den stilla dagens vanmakt når

den ensamme vandrarens vara

dagarna flyter samman till oro

bänkarna är frusna likaså folk

berättelse:

de tittar bort vänder sig ifrån...

vem är ensammast av dem då?

valde någon detta åt dem idag?

eller valde de detta egenhändigt?

begrundan:

säg mig vem är människa av dem

som beklagar ensammenheten men

avstår valet att bjuda in främlingen

den potentiella vännen i periferin ...

begränsning:

hur vet vi att vi är människor ... ?

att vi inte är en produkt av tankar

rädslor som fångat in oss i bojorna

förväntningarnas strama behärskning 

befrielse:

när du lösgör dina förställningar om

vad andra har och inte har att erbjuda

då du frigör ett bejakande i ditt ansikte 

i mötet med andra får du respons i nuet

berikande:

att vara människa är inte ett val vi har

det är en uppgift en gåva på denna jorden

först när du möter andra får du gensvar

och förstår att du inte är ensam i världen

bejakande:

så många kan känna så som du känner

trots olikheter kan vi se likheter i varann

söka något i stunden som förenar oss nu

bjudas en plattform till att börja samtalet