Om jag kunnat, skulle jag ha målat

en sång i sin daning från första ordet

till den sträng som skrev sitt accord

den skulle ha himmel och sol i sin strof

varma kramar, stora skogar och blånande

vatten från en fjord

den skulle ha trummor,en flöjt, en fiol

och ord som värmde den alla kallaste

den alla ensammaste av kropp

ha ett cresendo, så storslaget och högt

att den mest begråtne i sitt skratt

fick lov att säga, sluta stopp!

så smittande skulle den vara att ingen kom undan

ingen kunde hejda melodin i sitt lopp

människor skulle skratta och gråta,

krama varandra just denna målning

ur dess kärna skulle färgen vara

vackersatt av hopp

men jag är så dålig, på ton och takt

har ingen känsla för accord och trumma

jag har så svårt att säga vad jag vill ha sagt

och så sorgligt lätt att texter glömma

men jag tro att, du lixom jag har nynnat den för dig själv någongång

den värmande vackra nära och kära

jag kallar den kärlekens sång.