Redan medlem?
Logga in
Solstrale… FLÄCKADE VINGAR BLIR EN METAFOR FÖR NÄRVARON AV ÅSKÅDLIGGÖRANDET METAMORFOSEN BEVISET FÖR LIVSUPPEHÅLLANDE MÖNSTER DU HAR FLÄCKAT HELA MIG MED DIN KÄRLEK
kikar in i din loggbok idag ser dina rader rinna genom i den lysande läsplattan nu zoomar in i ditt innersta här
kikar in i ditt rede på röset där dun och fjun fluffar runt äggskalen sprids över nejden du vill inte att jag ska avslöja
du flyger fritt utan att blinka vänder dina vingar mot skyn blickar ned mot vattenytan kastar dig ned efter ditt byte
tar mig själv under lupp skådar ett hopkok av fågel och människa får gåshud ofta så jag bär yllekofta lyssnar med spetsade öron efter liv
det var ingen tillfällighet att du lyste med närvaro och sedan med frånvaro så brukar åskådning bli just fläckvis du har fläckat hela mig med din kärlek
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 245 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2017-01-31 16:26
|
Nästa text
Föregående Solstrale |