I en slowmotion laddad sekund

inser jag

med djup smärta

Att jag inte minns

Dej

Samtidigt som tiden

bestämmer sej för att

anta fysiskt form

och bli en kletig massa

Samtidigt minns jag

tiden

och måste

äcklad... och rädd

Vada igenom den

Samtidigt upphör

tiden

den låser mej

och jag fryser

med dej i mina ögon

Du

finns

Här

I kletet runt mina ben

Du håller mej fast

När jag trodde att

jag rörde mej framåt

Du släpper mej inte

Förren jag minns

Och jag kan inte minnas dej

Hur du var innan........

innan.....

Du blev den där andra

Om jag lägger mej ner

I den fysiska tiden

och låter den

leta sej in

genom alla mina öppningar

Kommer det att göra ont då?

Kommer jag någonsin att bli ren igen då?

Kan jag se dej då?

Vem räddar mej så jag inte försvinner

För jag vill vara kvar

Här

Där tiden bara blåser lätt förbi
Med saknaden som evig följeslagare