jag fann mig finnas till

likt ett löv på en gren

i ett stort träd i parken

detta löv föll till marken

några klev rakt på det ...

jag beundrade det vackra

såg in i livsnervernas inre

uppfann patenterade idéer 

mina idéer om vem jag är

vem jag skulle bli i livet sen

hur jag skulle fånga dagarna

sedan föll jag till marken liksom

löv som fallit trampades jag ned

inga små steg tog jag sedan mer

det blev stora kliv bort från detta

medan jag sopade av mig smutsen

vinden och regnet svarade mig där

solen torkade upp min tårvätta kind

och gräsets grönska lyste livgivande 

uppfinnaren vägledaren framtidshopperskan

inom mig reste stora ekars uppenbarelses kraft

minnet av en enda dag gav mig det som blev mitt...

liv...