Solstrale… Den äkta känslan viktigast av allt
han sa att det var ett berg det var orubbligt och stort egentligen fanns det inte det var liksom ett minne ett då som funnits men som inte längre fanns
i barndomen brukade han och hans syster leka där ett lekberg som gav allt kill i magen att åka ned för hjärtklappning att ta sig upp
ett berg som inte längre finns det var ändå världens bästa berg
så kom dagen då tiden gått iväg allt som fanns kvar var resterna dagarna som fanns kvar var räknade
sytern åkte dit för att hälsa på berget se om det verkligen stod kvar ... kolla om berget varit så vidunderligt
hon fann en kulle hon fotograferade den lite sten stack upp ur mossan
hon ringde sin bror han tittade på bilden sedan grät de av lycka
all tid de varit borta alla år utan ett ord berget stod kvar
livet och kraften återvände berget stod kvar lika bergfast
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 145 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2018-10-10 21:24
|
Nästa text
Föregående Solstrale |