han visste vad han var rädd för
han hade sett det hända så många andra
så många gånger

det ursinniga föraktet
glåporden
hoten

allt orsakat av några enkla ord av kärlek
sympati
medkänsla

men rädslan förespeglar inte alltid framtiden
att bearbeta skräcken
att besegra den
förbereder oss inte alltid för vad som ska komma

så när han till slut visade sitt inre
var det istället omvärldens tystnad
som skar genom hans själ

och ändå kände han sig lyckligt lottad
som om världen ändå log mot honom

för hoppet fortsatte leva i honom
hoppet att handlingen var sig själv nog
även om den bara berörde honom själv

likt en fjärils extra vingslag
i universums oändlighet