som om tanken har fastnat i ett mönster
befinner sig som i en film
hur den kisar och noterar varje ruta;
för att det kittlar, så hastigt - alla träden!
det monotona ljudet, mörkret, nu nästan ständigt -
det lackar mot Jul och du drar fingrarna i kondensen på rutan
som för att sudda ut, eller för att se ut
som om du fortfarande bryr dig