Du säger att du: "inte förstår dig på poesi"

Så förklarar du det, tydligt...med ditt kroppsspråk
När du vänder och vrider dig i stolen
och jag tänker Du är en "sån"
En sån....som inte tror att hon
har närheten till skratt

eller gråt

inte nått smärtgränsen
till Himalaya
Eller Niagarafallen

Men har du nånsin läst en bok?
gjort en konstpaus
och suckat när det känts
som om du blir huggen i bröstet
eller känt den där heta kyssen
vattnas i munnen på dig?

och sugits in i handlingen igen, nervkittlande
där den utspelar sig i sängen
och bara grottat ner dig
medan regnet öst ner utanför lägenheten
och du lever där och då
även om bilarna brummar på

Har du nånsin öppnat en bok
Stängt den
och fått

separationsångest?

Och jag undrar kommer du nånsin förstå
dig på dig själv eller nånsin mig?
Jag skriver hellre om knullrufs
Trassliga tankar och brustet hjärta
som kan pusslas ihop av dina tummar
än om blommor, trädgårdar och
gröna fingrar...

Det måste finnas nåt du gillar i språket
Du kostar på dig varje dag
Som du betalar taxinotor och tågbiljetter med
Som förenar en värld i kaos
Ett språk som innehåller "förlåt"
"tack", "hej", "älskar", "himmelsäng"
"kram" och "puss"

men du säger att du är en sån
"som inte förstår dig på poesi"

vänta du bara,
du har inte öppnat upp
dina gränser än bara

 för flyktiga tankar