EN HYLLNING TILL POETER SOM VET VAD DE HETER... texten omarbetad från tidigare version... teckning: Solstrale… LÅT ORDEN FALLA LIKT DROPPAR UR LANDET INOM
ordens former stavelser i ljus skingrande mörkret som faller mot oss skingrar ordens kroppar likt droppar som faller ned i den vita mull som en arketypisk rollfigur vald till att sprida ljuset in i oss alla
det finns ett litet land här som aldrig blir betraktat ur det sköna det rymmer
det finns ett land här som alltid blir betraktat ur det hemska som skymmer
det har torkat ut en skog bergen har blivit till sand och åkern bär på bördor av sten
men... ... ...
i detta land ska vi leva ... vi ska växa och utvecklas
det finns ett litet land här där jagas barnen mot avgrunden där all moral och kärlek är nedbrunnen
inom oss har ett litet land krig som brottas med vanmaktens förstar som efter år av tomhet efter kärleken törstar
du glömde att hålla dörren öppen så att någon kunde stiga in eller så stängde du den med tunga lås för att du aldrig skulle kunna nås
ett litet land är i brand det skriker på hjälp de ropar på befrielse det manar till fred
nu sitter tankarna i möte de flesta vill inget förändra de flesta vill att de andra ska börja någon annan måste ta första steget
det finns ett litet land som leder kärlekens och fridens väg ett litet land som vill alla andra väl därför trampas det lätt ned
på en jord är det många länder det är i få länder det händer att kärlek leder det lilla landet inom
det är sällan ödmjukhet vi ser det lilla landet vill bara ha mer
segregation byggs inte av svaga segregation byggs av rika och mäktiga de rika och mäktiga har anpassningssvårigheter denna grupp är de som smiter från notan som inte vill betala skatt till samhällets bygge segeregationen leds av de rika och mäktiga för denna grupp är den mest segregerade
i det lilla landet gör ingen uppror skillnaderna ökar i takt med friheten skillnaderna sprids med ord om valfriheten skillnaderna sprids när vi säger ordet lilla för de få ganska så små har kallat sig stora då
vi kan inte skriva poesi om makten vi kan inte skriva poesi om rikedomen vi poeter scensurerar vår egenmakt och rikedom orden är vårt vapen men piporna är böjda detta tvingar oss att rationalisera så att orden inte skjuter tillbaks på vårt lilla land då skulle poeten dö och världen gå under
fredsivrande prosa skjuter inga salvor av hat kärlesfröjdande dikter skriver sig lycksaliga ordkrigen kommer aldrig att vinna någonting
för det finns ett litet land inom oss poeter där främjas och hyllas ordens egenställning liksom individer får de alla en plats i det lilla
förstå detta du käre dyre poet du fördelar din mening genom orden ord som aldrig förtrycks utan som evigt föds på nytt
för det finns ett litet land här med handen mot mitt hjärta där poesin föds på nytt om och om igen sedan begynnelsebokstaven i ditt namn mitt är EVA
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 194 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2019-10-17 11:32
|
Nästa text
Föregående Solstrale |