Du frågar mig om månens första skärva i ny. Och där avsaknaden gör sig påmind. Och att stå fast mot begären. Handlar då inte månens knappa synlighet om att göra avkall. På det som är svårast. Jag svarar; gör då så. Och liksom månen är mitt svar knappt synligt. Endast för den som vill öppna ögonen.

Du frågar mig om sandens betydelse för öknen. Den är inget. Vinden och nattens kyla är allt.

Du frågar mig om vulkanen. Jag vet allt om utbrott.