Redan medlem?
Logga in
Ibland skriker jag så tyst jag kan och hoppas ingen ser
Som fiolsträngar ligger mina nerver liksom på utsidan
minsta friktion och de ger ifrån sig ett oförnimbart läte mer olidligt än något annat
Det enda som låter högre är mina tankar ekande i mitt huvud
min inre dialog med mig själv om hur jag bör känna kontra hur jag verkligen känner
och i all denna kakafoni av ljud och röster försöker jag envist skapa en tystnad kring mig själv
Schhh...
Fri vers
av
Lilla_Lala
Läst 698 gånger Publicerad 2006-12-03 20:31
|
Nästa text
Föregående Lilla_Lala
Senast publicerade
Advent Är nuet det liv jag ska se tillbaka på sedan när livet kommer att ha varit bättre förr? Om man vänder andra kinden till hela tiden så har man snart vridit nacken ur led Det är över nu Nu när jag är vuxen och kär och allt det där kan jag se hur sorglig jag var Älskar du mig? Ibland kommer det över mig en lust att skrika rakt ut när jag inser att jag har tappat rösten Det var det där med att krampaktigt hålla fast Se alla |