vad som formar oss

är gnistrande bloss

sagor om vättar små

när vi tar oss fram på tå

som glimmande ögonen lysa

vid eldstaden ingen ska frysa

se gåvorna dagen dig ger

det stora i det lilla du ser

den du är och vill vara

formas i den samlade skara

där varma leenden dig möta

ska din personlighet stöpas

du ska känna dig som en av alla

se händer sträckas ut när du falla

du skall uppfinna din egen lycka

vaska guldkornen och vardagen smycka

när mörker råda och allt känns snett

minns då bilden av det vackra du mött

ta fram din färdighet att för andra lysa

bjud på dig själv och se en annan mysa

då ni bli  två som slippa i ensamhet frysa