Vilsamt har den sig, det sista av Timma given detta år

Jag vandrar hemtama stigar, landmärken flimrar

förbi, 

Det som var du och vi.

Som om jag inte sagt, som om du inte visste

Att min mark var plöjd av dig, mina steg inte hade

Dina händer som lyfte dem upp.

Tänkte oss som en visa, varm och öm i tonen, 

ett evighetsverk, 

Av kärlek.