Jag känner mig splittrad
mellan nätterna med dig
och timmarna med mig själv i dagsljus

Kan vi säga som det är?
Jag håller på att få ett sammanbrott
Det är outhärdligt att tänka på ditt hår
dina vader, dina ögon och din rumpa
Vilja trolla mig tillbaka till din lägenhet
Teleportera mig till din soffa

Jag kallsvettas, sluddrar, känner yrsel
Jag kommer få stroke här och nu
Kollapsa i min torgskräck
I min rädsla att detta är för bra
Så jag förstör det

Outhärdligt
Olidligt
Kommer svimma nu, brista på kokpunkten
Allt är så underbart
Och jag vet att om jag förlorar dig
Vid mållinjen
Kommer jag bryta ihop som en unge
som tappar glasstruten utanför kiosken
Jag kommer falla samman
Eller cyklar med hjärtat i 120/h
Känna dragkampen i hjärtat, att vilja
sträcka mig mot dig.
Ta pendeln, bussen, till din port och plinga på.

Håller du utkik efter mig i framtiden
för jag gör?
Jag glor efter dig på stan
Jag tror mig känna igen din klädstil
din frisyr i andras ryggar på t-banan

Och jag undrar vad skulle hända om vi sågs igen?
Hur skulle vi reagera om vi sprang in i varandra.
Var skulle vi ha blicken?
Vad skulle vi säga?
Skulle vi gräva med händerna i fickorna.
Fingrar på nåt vettigt att säga?
Skulle det bli stelt?
Eller kännas lika pirrigt som förut?

Symtomen vid stroke...kan komma så plötsligt

(jag vet att jag griper efter ett halmstrå)