de kom fram men de kom aldrig sedan framåt... på denna nya planeten...

blev de slavar under vad andra tyckte var gängse och gick an... blev de påverkade av massornas gillande eller ogillande... förtryckte de sig själva under vad andra bejakade... och samtidigt förnekandet av vilka de var... försvann de in i tankar om att endast blidka vad andra tyckte var okej... hängav de sig åt att uttrycka det som förväntades av dem... visade de sig gilla vad alla omkring gillade för att de inte ville stöta sig... eller var de slavar under självförtrycket och självförnedringen... för det kändes tryggt på något vis att vara förtryckt utifrån och in för att sedan förtrycka sig inifrån och ut... var det så att slav var vad de alla var... slav under slavandet... slav slavandes för att förslavas för annars var det inte normalt... annars var man inte som alla andra...

att inbilla sig fri var det också ett sätt att förslava sig... fanns det egentligen någonting som man inte kunde förslavas under... jo kanske detta fanns men vad skulle det då vara... uppslag till tankar om vad frihet var och hur den utövades fanns över allt... en vedertagen inre portal under vilken man kastade sig ned frivilligt... underkastelsen eller förslavandet av tankarna, ens inre idéer och vilja... en frivillig slav... men var de slavar egentligen... levde de i en tid av utbrott eller en tid av stagnation... de var alla överens om att detta tänkande inte gjorde dem gott... därför tänkte de inte och agerade inte emot något... de existerade endast, rent och krasst precis som alla... att betrakta sig kunna förändra saken under uppror kunde vara fåfängligt...

fåglar skall flyga i flock för att komma till varmare länder... men till sist blir också flyttfåglar bofasta... och nu var det vad de var... bofasta på en främmande planet utan möjlighet att återvända till moderplaneten... vem skulle de opponera sig emot... deras hemplanet var ju förintad... eller var den egentligen det... hur skulle de ändå få veta svaret om hur det var med den saken... det fanns ju bara dem där... här fanns ingen infrastruktur eller någon fungerande civilisation ännu... ingen logistik och inga bibliotek eller något internet... det fanns inga telefoner och inte någon postgång... ingen som gått före... slavar under ett förtryck eller slavar under omständigheterna... på andra sidan den nya planeten visste ingen hur det såg ut... forska fram och ta reda på detta... nej... vetenskapligt utforska tillvarons beskaffenhet genom att idka beprövad erfarenhet... nej... inte heller det skulle gå...

det fanns begränsade resurser så nu var de slav under detta också... ingen skyddsutrustning eller någon plan på någonting... de hade landat och var ensamma om hur de skulle lösa denna situation... ingen hade någonsin tidigare gjort något liknande... så egentligen allt kunde vara rätt eller allt kunde vara fel att göra... men just i denna situation var alla tvungna att vara överens... det var en oskriven lag så djupt inpräntad i ryggmärgen att ingen kunde opponera sig... alla höll masken och låtsades allt var lugnt... barnen man måste tänka på barnen...

men barnen hade sina egna idéer planer och tankar... även de små fattade till och med vad som behövde göras... ja till och med de med låg begåvning visste hur de skulle ta ord till handling... brist på energi, kreativitet och jävlar anamma var det inte i denna krets... men de höll de vuxna utanför... de vuxna ansåg sig ju vara slavar under att slava... som om det enda de vuxna ville var att stagnera,  gilla läger och vänta på domedagen sittandes på händerna... därför att de var rädda att göra fel... för att de var rädda att sticka ut och röra till... för att inte skapa kaos och ikullkasta det iscensatta lugnet... fast inombords kokade de så deras ansikten och ögon ständigt var röda och uppsvällda... barnen de var i sin värld ansåg de vuxna... låt dem vara där intalade de sig själva och varandra... ta i konflikten detta vill ingen...

med risken att skeppet skulle implodera av åsikter, tankar, idéer och lösningar omöjliga att realisera... så därför var planen att inte ens försöka något... för det kunde man se att det skulle inte göra någon nytta... därför hängav de vuxna sig åt nostalgi och romantiserande om den tid som varit... dock bara det goda av det som varit gott... och som skulle bevaras till vart pris och inlemmas på denna nya planet... hur galet konsekvenserna än slagit att hela livet bestått utav plast... plast gjord på olja och som i grunden hade förgjort moderplaneten... nu var moderplaneten virussjuk och hade tagits över av microbiologiska monster... också dessa var resultatet av obalans...

barnen såg allt klart... detta insåg dem och tillika de mindre vetande som aldrig tänkt innanför pannbenet utan alltid utanför det... denna grupp individer var ju inte skyldiga till konsekvenserna på moderplaneten... men de förstod dessto bättre hur det kom sig att de vuxna förnekade sin inblandning... de vuxnas trovärdighet fick inte ikullkasta till något pris... och hierarkiska dogmer styrde alla vuxna att hålla med... så som det var sagt så var det... på detta vis föryngrades aldrig eller föråldrades aldrig de vuxnas syn på existensen... stagnation... likström... envägs ände... noll grad av lutning på det sluttande planet som nu var en planet... en planet de skulle bosätta sig permanent på... för så var det nu... som de flyttfåglar de fostrats till fick de alla nöja sig med att stanna... fåglar... här fanns dessutom inga fåglar... blommor och insekter stora som eukalyptusträd... allt var otroligt nog i denna storlek... träd, växter, blommor, svampar och insekter stora eller kanske små som eukalyptusträd ... så var det och skulle alltid förbli... kanske bakterier och virus lika stora gömda i regnskogen... allt stort som eukalyptusträd, Gud bevars... tills vi kom hit...