Som fjäll för ögat rasar ridån mot livet.
Det grodda mot det som ännu inte vaknat.

Så hålls livet i alla skeenden. Vissa fjäll faller aldrig,
Visst liv mister förmågan att gro.

Hon som vågar sjunga in i mörka natten, vågar tystna innan Hon sjunger igen,
Han som vågar plöja tidig morgon, vågar så
Oviss om frosten kommer sen.
Vi som vågar se och vågar falla,
Vågar höra det förfärande kalla.

Bliv upp med helande heta härden,
Till det som är sargat och skadat i världen.
Håll livslågan ständigt tänd,
Hjärtat ut mot sänd.

Så vill jag ljuset ur mina händer låta fara. Låta mina år
ur mina ögon.

Även om tårar rinner ibland, vill jag tro och veta
Att jag kan.