Inuti porlade bäckar av vilvuxna björkhängen,
Skogsdoften fyllde luktsinnet till bredden.
Vem kan gråta en sådan här Afton, tänkte hon,
förutom de som var nyvunna i sorg.

Insiktsfullt fyllde hon minnets embar till bredden,
Tänkte att det kunde komma väl till pass
den tid då snön yr och kylan slår svårt.

Av det som värker och gör livet hårt.