Om du skulle ställa mig mot väggen
(vilket hänt)
Fråga om jag skriver om och för dig.
I stundens hetta skulle jag blåneka.
Som en fartdåre för polisen - hitta på ursäkter.
Prata med tysk brytning och påstå att jag inte
såg skylten och väjde för en svart katt som
sprang över gatan.



Jag skulle blåneka så mycket att jag skulle
få det hett om öronen.
Och du skulle stå där och lägga fram
bevismaterial efter bevismaterial.
Peka ut detaljer endast vi känner till.




Vad vi sa, tidpunkten, miljön
där allt utspelade sig och hur vi myste.
Vittnen kunde ha sett allt genom fönstren.
Jag skulle tänka “oooh shiiit” tagen på gärning.
Hon läser mig. Hon läser mig alltså.
Det finns ingen mening att förneka längre.
Boven i dramat går fri.

Medan... jag är dömd på livsstid.