i den fiktiva världen drömmen är

fick jag stiga in i Dan Anderssons sfär

ännu lever hans dikter i mig kvar som norm

samma ord som gav mig känslornas form

de följde mig sedan in i drömmen

gick med mig på mina utflykter så

jag broderade orden i klädessömmen

tog honom med vart jag än skulle gå

diktaren tonsattes med ljuv harmoni

dessa toner mina egna en dag skulle bli

sedan jag gav hans ord nya melodier

tillika jag drabbades av samma tragedier

tolkningens form var inte densamma som din

såg en annan när jag gästade hans barndoms stuga

jag gästade hans stuga men han gästade aldrig min

inlemmade hans vara i ett slags sagornas rikes fuga

tonsättningen av hans verser nådde djupast in

de blev senare mina barns favoriter att sjunga

från det att Dan Andersson kom till släkten min

har han sedan dess de nyfödda till sängs gunga