Mitt/ porträtt
Förr sökte jag platser, syner upplevelser, kommatecken. Jag är liv, som du. Håller mig vid vägkanten, plockar upp hundbajs i svarta påsar och bär dem med mig, uppradade knytna på kopplet. Jag kokar kaffe var morgon och bär bärnsten och hammare kring halsen, jag gråter åt Sofias änglar, hulkgråter och skrattar sen högt när jag pratar med mig själv. Men jag lyssnar, det är viktigt. Där jag sitter väller ord och bilder, påhejade av gasolspisen, då stannar tid till litet. Hundar och kattor flockas hos mig och jag förstår inte hur, precis som kraftdjuren, jag menar, varför? Hur förtjänade jag det? Målningar som jag gjort klänger fast vid väggen och pryder, en gåva till låns. Lika sliten som fåtöljen är jag, en vankeldag som trivs bäst om kvällar, som nu hemma, gråslingad och sentidsmogen. Där och här andas jag, fläker jag mig i min nötta fotölj, i mitt hörn, i denna världen. Möt mig där, Det vill jag villigt ge
Fri vers
av
Yrre
Läst 143 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2020-10-09 21:28
|
Nästa text
Föregående Yrre
Senast publicerade
av vinge given bli vitt utöver Rista ord/ur liv vaRat/porträtt sitT gro/porträtt böJd viDhäftad Se alla |