Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


En av det lite längre texterna...jag skrivet...blir detta men "Du skulle kunna skada mig"


"Läbbigt, hur vettigt det än låter"

 

"Ouch!"
Jag kan vara drabbad av dig
Kanske är det kroniskt eller botligt
Men vi måste alla lära oss att leva med
det faktum att något magiskt kan dö
framför våra ögon
Så varför kastar jag mig huvudstupa in
i nåt så trollbindande som du?




Ja, jag är nervös för att höra beskedet.
Höra hur ditt hjärta mår...?
Om din puls ökar smärtsamt skönt
för mina ansiktsdrag
Om ditt blod pumpar för min omtänksamhet?




Ja, jag är nervös.
Livrädd för att bli sårad.
Skräckslagen.
Rent hypotetiskt skulle du kallblodigt kunna
mörda min blick.
Blotta min strupe i en kyss.
Din medvetenhet ger dig en speciell makt
En makt jag inte vet om dina händer
är beredda att fingra på med utilitarism.
Du kan kanske vara den bästa presidenten
att styra mitt känslotillstånd och min civilstatus

 


Men det vet jag inte förrän vi
har röstat med hjärtat.

 

Och jag är rädd för att säga fel saker
Rädd för att låta sexistisk
för att jag tycker du är sexig
Rädd för att låta brysk
om jag stönar "wow"
Skratta vid fel tidpunkt
Gråta med dålig tajming
Ta dig för given.
Bli missförstådd eller
lynchad av dina vänner

 


Jag är osäker på mina symtom
Om jag snuddar en infektion
om jag smeker dina kromosomer
och hur jag i så fall, vid angrepp,
försvarar mig


 

 

Ge mig en syrgasmask
Ge mig morfin
Ge mig antibiotika





Hur pass allvarligt det är vet jag inte än.
Men det är nåt.
Nåt forskarna inte är helt överens om.
Nåt som kräver en försökskanin
med mitt utseende,
min kroppsbyggnad,
vikt och mentalitet.

 


Jag är rädd att stå här blåslagen av dina ögon
Med inälvorna ut och in
Spräckta revben och skrumpen lever
Ja. Jag är livrädd för vad denna transplantation
innebär

Det är läskigt ifall du skulle stöta bort mitt hjärta

 

och jag känner till floskler så som:
"Livet är för kort för att oroa sig, så njut"
Men har liksom inte den känslomässiga stabiliteten
att tycka att det duger med mantran och yoga
Inget kan ändra det litterära verk jag överväger
att publicera vid ditt nattduksbord
Om jag bara får vila lite på din bröstkorg
Höra memoarer i dina lungor
I would be happy for the little things in life

 

Och det här är inte på något sätt renskrivet
Det är ett varigt, otvättat sår
En böld över 2267 tecken med blanksteg
och smutsiga fingrar på ett tangentbord

 

och

Vi löper en ömsesidig risk att bli smittade

 


av varandras epidemier

 




Fri vers av Hon kallar sig poet VIP
Läst 152 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-11-03 22:20



Bookmark and Share


  BenGust VIP
Stabiliteten försvagas på alla punkter genom pandemin.
Och en undrar vilket bluffel och båg som
orostiderna för med sig.

2020-11-04
  > Nästa text
< Föregående

Hon kallar sig poet
Hon kallar sig poet VIP