skogens väsen viskar mjukt i kör

synliggör sig i mossans bädd de gör

smyger fram ur vrår i stubbe för

slingrar sig ut ur skogens ro och näste 

fram till internetkablarnas lednings fäste

slinker in där för att råda den bäste

troll och oknytt ej skyldiga till galet flin

internettrollets mörkaste dåd och surer min

it-trollet ska få smaka på sin egen medicin

troll älvor och oknytt vet leva i hemligheten

att då röja deras hemvist till alla var och en

det ska it-trollet få förstå är fel i timmen sen

skira skimrar solens strålar i gryningens dimma

älvor troll och huldra där en framtid ren förnimma

sol går opp och mörker skingras se frihetens timma