den dagen vätte himmelsfallet 

jorden med snö, tog av sig vingar och

svepte om träd såsom den knäande

lät oket bygga på, ännu mer.

En lätt sky lossade tyngd och en svag

röst fick mod i lunga.

Om du älskat mig,  sjung då om än

förlupen.

Så kände jord steg åter på väg

Någonstans flög en orre från topp till topp.

En vinterboning kan lossa is som

vågat slå, att bryta

Sedan

Vågat att tillbaka åter

Gå.