länge hade jag tampats med
en fanatisk känsla av att duga till
i alla lägen vara sådär perfekt
att jag till slut föll huvudstupa
rätt ner i en brinnande buske
som bara stod där i hörnet av trädgården
och brann en morgon

så jag funderade om jag skulle släcka branden
eller låta lågorna slicka mina fotsulor
för att bränna bort huden undertill
och göra mig hjälplös invalidiserad
mitt i sommarens gyllene medelväg

kanske ville jag bli handikappad
söka hjälp på en vårdinrättning
lossa sand och kasta loss för att segla
ut på ett stormande upprört hav
utan att kunna återvända till stranden
på flera månaders tid

och bara vara där
i det som var jag, på riktigt

kanske ville jag känna smärtan dunka
genomleva alla helvetes kval
för att kunna vila några dagar i juli
för det fanns en rädsla av förminskning
i det där med att alltid vara delikat
att jag, redan innan busken, börjat
fundera på att faktiskt sakta ner
och lockas in i en hängmatta av virkat garn

jag tvingade mig att hämta vatten
släcka elden som brann
och ta tag i det som återstod

där fanns en trossbotten rutten och dan
en byggnad utav långtgående slit
full av husbock och möglig masonit
en hjärna som hade proppats full av allehanda bråte
som en enda stor sjavig kontorsvind
och en spirande blomsterrabatt i lugna vatten
bak knölvalars sånger