Solstrale I KAMPEN MOT GOLIAT DEN INRE GLÖDEN TÄNDS
den inre glöden falnar...
i hjärtat tiger sorgen mörk och stum
i alltet jag kämpat mig svag och yr i mörkret ljusets strimmor flyr jag kämpar och kämpar mig krum
i ljuset mörkret ensamt och svagt pyr månens skiva belysa vågornas skum
jag kämpar och kämpar mig krum ensam i natten på havet syns en fyr svårmodigt i de höga vågorna jag styr
jag kämpar och kämpar mig krum i alltet jag kämpat mig svag och yr i mörkret ljusets strimmor flyr
i hjärtat tiger sorgen mörk och stum
den inre glöden falnar...
månens skiva belysa vågornas skum jag kämpar och kämpar mig krum i hjärtat tiger sorgen mörk och stum
i alltet jag kämpat mig svag och yr i mörkret ljusets strimmor flyr den inre glöden falnar...
vill de andra få en att känna sig dum för de gav mig ej plats eller husrum
i hjärtat tiger sorgen mörk och stum fann aldrig den som aldrig kom nu är det för sent att vända om
surfandes nu mot sin egen dom den inre glöden tänds...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 222 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2021-02-04 11:10
|
Nästa text
Föregående Solstrale |