Solstrale… SKÅDA IN I EVIGHETEN ... SED DEN TID SOM VAR... Skåda in i evigheten
golvtiljorna talar gnällvisor sjunger rostigspikvisor beska
barnhemmens studsbollsvals studsar bland osökta verkligheter
fönsterklapprets spottkäftars grin där vinden fångar flugor i gråa drivor
skiten på en bakgårds utedsasscirkus där boende köar i gryningstimmarna
vad ska det bli av oss vi som inget saknar vad ska vi gnällspiksgnälla om i trappuppgång vad ska vi ta oss för mun för att förneka klagan
där vi går byggs lervällingstigarna i fyrfilig asfalt där vi reser oss slår vi aldrig i takets brödvalser där vi ligger är sängarna mjuka och rummen varma
skottlinjerna tar skydd under regnande taknock läppar spricker emot iskylda väggplanks soggighet
grusgångspenalismens givaktklädda nickedockor famlar kepsar och sjaletter bland barfota vinterslask
men vem är jagad mitt bland troll och oknytt på gator som saknar båd karta och kompass super skallen av sig lamt trots bjuden hälsokost och vem är djupt inom oss i vårt bröst och tror att i morgondagen där är ingenting att frukta där harysra var det enda som stillade hungern
och här vi sitter surfandes bland troll och knytt gnager kanter av en spillrad verklighets chimär den vi ser tycks både mager och en klant här... men se det är oss själva i spegeln vi ser där
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 286 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2021-02-04 19:12
|
Nästa text
Föregående Solstrale |