sol kan slockna
sol kan slockna mitt framför dig
sol lyste klar sol gav värme
det fanns gott om mat och sånger för barnen
de vuxna kände lekfullhet fann kraft att ta hand om
så kom tiden att förändras mörkret dök upp över allt
sol kan slockna mitt framför dig
solen försökte stråla klarare för att övervinna skuggornas mörker så tjockt kvävande
men inget hjälpte hur solen än försökte
sol kan slockna mitt framför dig
barnen sjöng gråtvisor till tröst vuxna bunkrade solmogna frukter men en dag var bara mörker kvar
sol hade slocknat mitt framför dem
svaga susade träden tystnade gjorde ängen insekterna bara dog
vattnet förgiftades och haven frös till is allt som fanns kvar var bara ett mörker hjärtat slutade nästan att slå i kroppen
sol kan slockna mitt framför dig
men kunde hopp tändas i mörkret fanns där en strimma av ljus kvar? vem skulle ge sig ut att hitta ljuset
barnen ville kämpa vuxna ville ej barnen vill hitta glöden vuxna sa nej barnen uppfann lösningar vilken grej de vuxna svarade detta nej inget för mej
solen slocknade i barnens bröst
tystnaden kom... och ljuset återvände aldrig
sol kan slockna mitt framför dig
vad du än gör låt solen skina klar skina klar i ditt sinne dyre poet och vän!
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 274 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2021-02-09 20:53
|
Nästa text
Föregående Solstrale |