Hon målade en själ och fäste vid

rörelse, människa och resa genom tid

Lät fotsteg efter steg för att påminna yta 

att hålla sin balans och ej ytspänning bryta

sen höll hon barnahanden och räckte ut

denna själs resa som är utan slut

Ty allt är en början tillika ett sista

därför kära saknad jag dig aldrig kan mista