Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att landa ...

 

Jag tror jag förstår din utsikt nu.
Flashbacks ur dina ögonblick,
att min synvilla eller din tystnad blev en tillfällig planlösning
i vår Boeing, säg mig snälla.
Vart flyger tiden?
Vart tar den vägen
när vi inte hunnit landa?
När vi inte hunnit landa
i våra säten än, innan vi
hamnar i luftgropar.

 

Leker den titt-ut eller kurragömma? 

Tärnar den på Yatsy?

Spelar den Monopol på alla våra gåtor?

 

Vart flyger tiden sin kos?

Vart tar den i vägen i ett vakuum?

 

Se jag tror jag känner nu
i bröstkorgen
Vad du måste ha känt
i maggropen
Nu när jag är mitt uppe i luften och bara känner mig som en passagerar
Och piloten är så uppe i det blå. Så uppe i Ingemansland eller över Atlantens havsbris.

 

Och alla andra har en autopilot
Alla andra är inte 3000 meter upp i luften och
hyperventilerar av höjdrädsla eller kärlek.

 

 

Se, jag tror jag
förstår nu
Hur det känns
När allt blir som en krissituation 
Som eskalerar till
okänd mark
När "Nato" blandar
sig i, men vi borde
kommunicera själva, jag har endast legat lågt som en struts vilat på fartfyllda ben, ej svamlat med "John Blund"  like I used to. Alla tror som dom vill på villovägar. Velat undvika missförstånd i luften, men luckor har fyllts av tolk som misstolkat flygplatsens latitud 
Vi borde styrt upp eller ner eller runt, och allt i oss
Vi kan inte låta varandra
cirkulera i spekulationer 
Utan dra fallskärmen
Dra fram syrgasmasken
Hålla om varandras andhämtning och känna vinden i seglen, båda under varandras vingar 

Vi borde se att den
resa vi gör
Och dit vi ska
Det är den huvudstaden
Vi båda bor i
Och dens invånare
av kromosomer och molekyler och atomer
Allt, det är det materia
Du och jag.
Som vi båda består av
Och grundämnet
Det är det vi håller om
Det är det vi båda
värnar om.
Och jag tror jag förstår
ditt hjärtas impulsivitet
Jag vet precis hur det känns.

Att känna sån smärta
som så nära gränsar
till lycka
Det luftrummet
vill man som destination inte kränka
Och vi är inga
sådana plan, nä
Vi är en öppen planlösning
Och hade ett
gemensamt drömresmål

Och det var värme, sol, hav, årstider i propeller rotation 

 Och jag ska upp
tidigt med solen
I know, men det
kommer inte stoppa
min önskan att
Hitta den "Svarta lådan" 
från att hålla
mig vaken i en loop

 

 

Jag hoppas att det


är okej
Om jag fortfarande drömmer mig dit ...
ändå

 

 




Fri vers av Hon kallar sig poet VIP
Läst 42 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2022-09-23 08:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hon kallar sig poet
Hon kallar sig poet VIP