Solstrale Vindens mor
hagen låg grön och pyntad av maskrosbollar... solen kikade då och då in mellan molnen... regnskurarna avlöstes av solglimtar... de ulliga fåren med regndropparna i ullen glimrade som kristallkronor... på en stig skuttade en liten flicka glad i hågen... hennes hår var så lockigt när det ömsom regnade och ömsom värmde av solskenet... stora vågiga lockar stunnsiga hoppade runt hennes runda kinder där hon hoppade fram... sådana där hoppsasteg, två hopp på ett ben sedan ett hoppsasteg och så vidare... fåren bräkte till svar när hon ropade hej till dem... i kohagen stod kvigan blända med sin mor stjärna... de hoppade också glatt och skuttade när de fick syn på flickan... hon kastade in grönkål hon ryckt med sig från odlingsbädden... de råmade förtjust emot henne och hoppade runt en stund så det stod härliga till... det var en sådan underbar dag... ja en sådan där paradisisk dag... regn, sol, regn och soldisigt blandat med uppklarnande timmar av värmebölja... badet hägrade för lillflickan som visste att hennes mormor väntade på henne... mormor hade bakat bullar och tagit med hemlagad rabarbersaft... så nu skulle det bli sommarens första dopp... mormor var så glad och hennes famn värmde om sitt barnbarn... de hoppade i sjön direkt och lekte och plaskade allt vad ett barnbarn och en mormor kan orka en solig dag... vinden mojnade för en stund när de kom upp ur badet... och det värmde skönt i solen... men plötsligt mörknade himlen och regnet öste ned... åskan brakade omkring dem medan vinden rev och slet och kastade omkring allt... lillflickan frågade mormor om hur det bara kunde vända så där plötsligt... mormor svarade att det var vindens mor som letade efter sina små barn, vindilan och brisen... då skrattade hon åt mormor... inte kan väl vindens mor söka efter sina barn det måste ha varit barnbarn sade lillflickan till sin mormor... ja men såklart är det så... mormor svepte en varm filt om lillflickan och packade raskt ihop alla saker... sedan for de på mormors röda cykel i ett huj ned för backen hemåt... lillflickan visslade på pakethållaren hela vägen hem... det var första gången hon lyckats vissla hela sommarsången... mormor kunde inte tro sina ögon när de kom hem... åskan hade slagit ned mitt i äppelträdet och delat det på mitten... de stod häpna och tittade på det... en liten svag rök steg upp mitt mellan delarna... tack vare regnet som öst så kraftigt hade elden falnat... lillflickan kunde aldrig glömma ett sådant minne för resten av hennes liv... och idag sitter hon vid parken på en bänk och håller om sitt barnbarn... en liten kille som lyssnar med stor hänförelse på "vindens mor"....
Prosa
(Fabel/Saga)
av
Solstrale
Läst 526 gånger och applåderad av 15 personer Publicerad 2021-06-02 18:48
|
Nästa text
Föregående Solstrale |