sparlågan lyser i mörkret svagt

månen vandrar i speglingen sin

granskande sina mörka fläckar

en sång på avstånd hörs vagt

en längtan att finna livets vin

dock är det bara ruset som gäckar

sjöänden spegelblank har sig lagt

och ansiktet slätat ut var sorgsen min 

reaktion på kreation med livet meckar

den sista sucken suckar ut men aldrig in