diplomlismarna ler
vill locka fram
talar vänt
avvägda ord

förebär välvilja
låtsad medkänsla
du aldrig bett om

i själva verket
ditt levande jag
på stålblanka
operationsbordet
skalpeller skär
erfarenheter minnen
i fyrkantiga kuber

kursförstärkta
fördomar under
fiberberikade
korridortisdagar

det du säger tolkas
omtolkas tolkas igen
du känner inte igen
dig själv i narrativet

ge dom aldrig
ditt sjungande vargjag

ge dom
torra sakligheter
utan magstöd

var tydlig
ge dom ingen
fördomsteater

vänlighet som yrke
bilhandlarbedrägeri

känn igen dom
sjalar broscher
glasögon foträta
minerna

varseblivningen din
är redskap vapen

din evidens bergstörre
än pärmryggars grushög

analysögat
kallare än deras

demonin skickad åter
likt spegelreflex

så äger du igen
orden livet vargen