arkipelagiska blåvattenöar
solmänniskor i eufori
fladdrande klänningar
böljande hår i solguldet
harmonigrupper under
evighetsomgärdad tillvaro
skänkt av väna andar

han hade inget språk
tog sig inte fram bland
talade solhieroglyfer
utanför hans kartor

där i det
guldstänkta
utan tonfäste
i guldsymfonin

omkringblicken över önejder
soltolkare najadfolk överallt
plötsligen från annan tid
uppenbarelse från sjödimmorna
steg fram tydligare närmare
benmärglade japanska pirater
visögon som sett hört genom
stormsekler av träflottefärd
de såg honom han såg dom
orden behövdes inte
krigsfolk vandringsmän