Hur kan allt jag håller kärt
Kännas som nåt jag förstör, 
Jag klandrar mig själv
Som kvicksand nu
Som att allt jag säger gör ont
Och jag kastar ur mig det när 
Allt jag vill är att krama din ekvator 
Kyssa dina läppar och aldrig glida ur ditt grepp 

Hur kan allt det vackra vi skapat
Jag varit med och skapat 
Och aldrig velat förstöra bli 
Omedvetet nåt min sårbarhet förstör 

Hur kan allt det jag velat ha låta som
Att jag kastar bort det 
När allt jag gråter för är i fosterställning nu
i sängen 
i soffan, jag gråter i clinge-position 
Rullar runt i min egen lervälling

Våndas i mina egna tårars ruiner 
Ropar efter ditt namn och min röst
Sträcker sig ut över lianer
Och vill inte sjunka bort
Inte sjunka ner från din arm
Inte glida, inte halka 
Vill inte låta krambollen 
Rulla och rulla i bröstkorgen 
Låta det rulla och växa som
En böld i oss och fortsätta göra skada
där vi borde kramat en kaka istället
för snöboll 

Vill tillbaka in i det sköna 
Oceanerna, värmen, 
Skratten
Myset, dig pratandes i sömnen 
Kramarna och ögonen
Så som jag vill att du ser mig
Precis så, så som att köket
Är vårt palats 
Och din nacke
Hur jag kysser dig med självförtroende 
Och pirret, tillförliten
Vill spola som en VHS
Eller DVD, redigera i vårt system
Och tänka utanför boxen
Och hackiga och repiga skivor 
Med sluddrig dialog 
 Vill dansa så som vi kan 

Och så som jag alltid känt för dig
Ända från start, i parken, på en filt
Att när jag tar din hand
När vi går hand i hand
Så lever hela jag 
Jag ler med själen 
Och känner mig större än jag är
Just dom där stegen 

Och så ser jag mig själv 
När spegeln immat
Du gnuggat den
Våra tandborstar är där
Och du fixar i ordning dig dina ögonfransar ler 
Och ditt hår lockar mig in 

För sängen
Eller en utflykt till havet 
Jag har aldrig menat
att krossas i känslovågorna ...
 Jag har menat att vi ska 
guppa tillsammans 
Och bada nakna i solnedgången