Att du kan läsa mig så lätt
Du är så medveten om 
orden jag har på tungan
och metaforerna i min bröstkorg 
Och jag också 
Att du har 
ett visst försprång 

Det finns liksom inte mycket 
Kvar att dölja 
Det faktum att du kan läsa mig Så lätt
Så att mina tankar blir
En öppen bok
Och min blick hamnar i blickfånget 
Och hur jag andas
Blir så intimt 
för mina ådror syns 

Och jag vet inte hur jag ska skriva att det är ingen som kunnat
Läsa av mig så där ... 
Så som du gör så ordagrant och 
till punkt och pricka 
att jag inte ens
Hinner eller behöva öppna munnen 
Och säga nåt spektakulärt 
eller impulsivt 

Du vet
Du vet redan
När jag kliver ur bilen
Filosoferar i matbutiken 

Så det kanske är lönlöst Att försöka teleportera sig
Det är liksom inte så ändå
Att jag inte är så uppe i det blå
ändå och visualiserar din siluett 
hos mig närsomhelst
Kanske lönlöst att avslöja hemlig-heter 
Du vet redan mitt smeknamn
Och ditt som jag gav dig 

Och jag gissar att det är lönlöst 
Att försöka spela oberörd 
Jag är ju jävligt rörd 
Både till tårar och smekt
Bortom sans 

Och jag gissar att det är lönlöst
Att låtsas som jag ej känner nåt
Jag kan inte skriva
med annan inlevelse

Mer än att jag värker
Hela jag värker 
Mitt kroppsspråk 
 Och orden du läser 
Du vet det säkert redan

Jag behöver inte skriva
Du behöver bara vara 
Nära mig

Så har du redan läst mig
Så som du läser
biografier 
Och slukar allt det djupa 
mjuka, sorgliga,
ögonblicken 

Att jag undrar om jag 
Lägger poesin på hyllan 
Är det då självskrivet 
i stjärnorna att just
Du stryker din hand 
Över min bokrygg 
När jag är inbunden 
Och ler brett 

För det är du som
har haft ett finger med
i spelet ... till att 
det finns så mycket mer 
Än böckernas värld 

Att läsa och skriva om