När jag vaknar på morgonen
väcks jag av att solen
har klätt på sig först av alla
och solen kisar
mot mig från huvudkudden
med värme och omtänksamhet.

Månen har jobbat nattskift
och doftar kaffe.

När jag barfota sätter ner tårna
på parkettgolvet så känner jag att vi
är en del av samma sköna jordbävning
i denna lägenhet.
Vi är i samma universum av känslorymd
och känner alla stjärnor i hårlockarna.

När jag öppnar dörren och går
längs min adress i skärgården
så känner jag luften i näsborrarna
och all klorofyll som överröser mig
med naturens skönhet och blommornas
hångel med våra blickar.

Och när vi går hand i hand
mot bilen med havet i ryggen
så slår det mig så intensivt i hjärtat.
Att det är med viss förundran
i rösten jag säger detta:

“Tänk att vi delar det här älskling.
Att allt det här är gratis och
bara för oss att suga in?
Surrealistisk men underbart väl?”

Och du skulle kunna titta på mig
som ett frågetecken med avsmak
och grimasera, men det gör du inte.
Tvärtom.

Du bara säger något annat med kroppen
när du lutar dig närmre och
ger mig en kyss på munnen
och fnittrar till.
Och min förundran
min upprymda kärlek
vet inga gränser snart.

Den är på roadtrip i himmelriket.