Finally – Mr. Rushdie! Trötta ögon, ständigt i rörelse över rummet. Mjuka små händer. Tunt bakåtkammat hår som fläktas av hotellkonditioneringen. Benen i kors.
Vi pratar lågmält om fatwan bakom igendragna gardiner som under oväder. Mellan orden råder en madrasserad tystnad. Mr Rushdie frågar om dagens datum (19 september 1991) och säger: ”Scotland Yard har erbjudit mig ny identitet. Jag har inte träffat barnen på 17 månader. Jag kan inte skriva.”
En vakt vid varje vaktpost; skuggorna bär vapen. Mr Rushdie reser sig, slätar ut sina byxor, Ger mig en hand och ler pojkbusigt:
”Visit me next time you’re in London.”