Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den oändliga resan.



Jag ser inte slutet av vägen,

det känns som en oändlig resa.

Jag får sällskap ibland,

men de går alltid långsammare än jag,

så de försvinner någonstans i mitt förflutna.

Jag vill bara ha någon som går i min takt,

som kan vandra med mig mot mitt mål.

Jag vill inte vandra ensam mer.




Fri vers av Zabina
Läst 327 gånger
Publicerad 2006-11-09 16:02



Bookmark and Share


  Lilla_Lala
Den här är fin och jag förstår, men ibland måste man ta sig tiden att sakta ner själv också innan man kan komma upp i igen i samma takt, denna gång tillsammans med någon...
2006-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Zabina
Zabina