Egentligen så skall det inte så mycket till för att man skall känna sig tom,
det kan vara en baggatell grej. man kämpar och gör allt för nån man tycker om, och tror att det kanske kan bli nått i framtiden, att den andra kanske känner likadant för en, och det är ömsesidigt, man går där i en värld av hopp, och gör allting för damen, när man kommer på att man bara är utnyttjad, att det inte alls fanns ömsesidiga känslor, utan, ja! det kan vara baggateller, men plötsligt är man bara glömd, och man skall inte finnas längre, utan bara när man var så förbannat bra att ha i krokarna eller att ta till när man skulle användas imot andra, men nu är det ju lugnt igen, och då behövs jag tydligen inte längre,...åhh skall det verkligen kännas så här, och detta av en person, som gör att man kan känna sig så jävla dum, snopen, lurad, sviken, ledsen, liten, värdelös,
orespekterad, deppig men framför allt TOM.

Och ändå tänker den andra personen inte en sekund på det!! utan lever bara som vanligt, som om vi alldrig hadde något,!! och kan tydligen vara hur satans kall som helst och känner inte ett dugg, och tänker inte på att att hon gjorde en annan människa så fruktansvärt ledsen, deppig, men framför allt TOM, och jag var på väg att bli kär igen...det gör ont...det gör ont att bli sårad...det gör ont, att vara ingenting...det gör ont att bli TOM....TOM in på bara själen.