När han givit bort allt han ägde

tittade han i botten av sin säck.

Där låg någonting mer,

det var frikostigheten.

Han sträckte sig efter den

och kastade upp den i luften.

Den spred sig med vinden

och där den rätta jordmånen

fanns, slog den rot.

Han tittade åter i säcken.

Den var alldeles full av ingenting,

svart, kallt ingenting.

Girigt höll han det mot sitt bröst:

"Detta behåller jag för mig själv."