Jag vill så gärna vara
obekymrat fri
Kan ej förklara
hur jag känner inuti.

Jag vill bara förtränga
det jobbiga som är
men reglerna är stränga
när det kommer till sånt här.
Det sägs att man ska gråta
närhelst som man behöver,
det ska man sig tillåta
för sen så går det över.
Men nu så vill jag bara
mitt hjärtas sorg förneka.
Flera glas jag sveper
utan att tveka.