drag så ljuva, en ängel drömlik
döljer en kvinna full av mystik
hemligheter lever bakom ljusa lockar
sanningen er förmodligen chockar

hon som är så ljuv och vän
förvandlas till en nattens amazon
glittrande och frän
när kvällen likt en kattunge vakna
hon förvandlas, försvinner
innan ni henne hinner sakna

hennes ögon av glädje lyser
när hon betänker kvällens riskanalyser
för att när mörkret nalkas
låta torr strupe av vinet svalkas

poesi förvandlar hennes kvinnliga väsen
enbart till det bästa – den kvinnan är kräsen
håret svartnar, blir levande och vilt
ett leende blir synligt, är allt annat än milt

hon flyger över land och ängar
i allt vidare svängar
skrattet ekar över världen
mystik bär henne fram längs färden

runt runt som i magisk dans
kvasten lyser i månskenets glans
bland träd och genom vindkast
styr hon säkert utan hast

leende hon styr mot nattsvart himmel
för att vid Blåkulla dansa i häxors vimmel