Stegen är blytunga tennklumpar
mot den legering som är Avenyns asfalt
och andetagen står som en svetslåga
från mina oxiderade lungor ikväll.

Jag stålsätter mig mot dina kattfotsstämplar
och mina tankar blänker som ädelmetall
när de exploderar i rödglödgat blyhagel
och genomborrar dina skyddsplåtar.

Tungmetallen har passerat din brynja
och nu väntar jag på kramperna.

Magman bubblar och kokar i smältdegeln
och i ögonvrån kan jag skönja ässjan
där viljan smids av järn och ädeltitan.

Men du klarar alla syraprov ikväll
och din blick är isblått nysilver
när du granskar mina etsningar.

Malmen är porös innan förädlingen
och jag faller och splittras som lergods
mot dina rostfria armeringar.