vi sitter i psykiatrins väntrum

och väntar på klockan ett.

vem

vem är inte sjuk?

han där måste vara koko

och hon med kraftiga andningen

med sjalen fladdrandes

och femtio kilos övervikt.

han som lånar tidningen

har inga större problem,

väntar säkert på en kompis.

man ska anmäla sig i luckan

säga sitt namn säga

"jag är här och jag är knäpp

jag har fått en tid"

sedan får man det hemliga svaret

"300 kronor plus 50 för fakturan"

alla tittar alla lyssnar

men de som gjort karriär i sjukdomen

bryr sig mindre om vad andra tycker.

vi är här för första gången

jag och han.

alltså, jag är inte knäpp, tro inte det

jag är bara ett sällskap

en god människa som sköter sitt jobb.

nu kommer någon in och hejar

en representativ människa

som ser professionell ut

"hej, vad många som är här

hjärtligt välkomna ska ni vara"

men jag går inte på det

det finns så många knäppisar

som ser normala ut

som egentligen är de värsta.

ingen av oss hejar

vi har genomskådat mannen

i kavaj och finbyxor

vi har genomskådat dig

/din knäppis