men i väntan på långsammare solnedgångar
läste han sagor för nickande vitsippor

där himlen sänkte sig i hans ögon
i hårdaste grått
där stentårar grusade vitsippornas drömmar

sagor om kojor
om snorstreck och myggbett
om gruset som svider i knäna

om himlar och vitsippestjärnor
om att cykla
runt jupiters mage

strövtåg bland myror
kottar som landminor
solen som aldrig blekte hans hår

men vitsippor har inga ögon
inga öron inga händer

inga händer att knäppa
inga böner att be

inga ekon i höljet
av droppande kronblad


vitsippor har inga ruvor som kliar