Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Månskenspromenad en vinternatt

Mina sår
Täcker mina underarmar och själ
Som ett slags vridet lapptäcke

Tårarna på kinden
Glittrar vackert i månskenet
Ensam vandrar jag längs gator och gränder
Utan mål eller plan

Bara vandrade
Tills jag helt plötsligt befann mig nere i hamnen
Min spegelbild i det kalla vattnet skrämmer mig
Vem har jag blivit?

Mascaran rinner och kajalen utsmetad
Sätter mig ner, tar av mig skorna

Vad gör jag igentligen?

Låter fötterna snudda vid vattenytan
Så min spegelbild förstörs
Jag orkar inte se på mig själv just nu

Jag reser mig
Tar av mig jackan
Gör ett svanhopp

Kylan får mig att nästan sluta andas
Nu ska jag göra det


Hej då, världen!




Fri vers av SvaldAvEvigheten
Läst 369 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-15 22:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

SvaldAvEvigheten
SvaldAvEvigheten